hur långt det är mellan träden och
ändå försöker grenarna få kontakt,
när de sträcker ut sig i medvinden.
Nej, de får nöja sig med att mossan
försiktigt och vänligt gnider sig mot stammen.
Rötterna sneglar nyfiket upp.
En yngre kvinna gick längs ån, utan att ha bråttom, trots att hon kände sig så ensam och på andra sidan gick ett par, som bara såg varandras skuggor i snön. När en båt passerade med sin besättning i åns vandringsriktning vinkade hon försiktigt efter en taxi. Den stannade inte, kanske kom ratten ihåg att hon sprungit iväg mot centrumbaren istället för att betala för några dagar sedan. Hon fortsatte därför sin promenad och får då se hur hennes far vinkar ivrigt från båtens kajutatak. Hon springer ikapp båten och slänger sig i pappans armar. Så tuffar båten ut ur ån och vattnet blir allt större ut mot havet. Målet för resan
finns i framtiden, men ingen vet när.
Från tankar om att träden har små utrymmen att agera själv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar