Ensam i bussen på väg hem.
Det är natt och jag har haft trevligt.
Displayen i taket ”Stå inte för nära trottoarkanten när bussen kommer. Det kan vara halt”
Och nu är jag redan ombord och har ingen aning om hur nära jag stod då bussen kom.
Displayen borde ha suttit utanpå bussen.
Skall jag åka tillbaks. Helt enkelt börja om för att förvissa mig om att det blir rätt.
Hade texten kommit fram om det fanns flera i bussen eller var budskapet riktat direkt till mig.
En frysning glider ner längs ryggen. En tanke slår mig att det är en komplott.
Att någon vill att jag skall återvända. Kanske för att skaffa sig alibi eller helt enkelt stjäla min svarta kostym.
Jag överväger om att be busschauffören om råd. Har detta hänt förut? Eller är han en del i komplotten? Det verkade som han var sympatisk, samtidigt som det kändes som om han hejade lite onödigt trevligt när jag klev in i bussen.
Jag försöker ligga lågt. Hjärtat dunkar hårt samtidigt som jag mycket stillsamt närmar mig bussgolvet.
Nu ligger jag lågt och hoppas att jag är bortglömd.
Bussen stannar – ändhållplats.
Stressar av och hamnar alldeles för nära trottoarkanten, men inser snabbt att faran gällde ju när bussen kommer och inte när den kommit fram.  Jag drar ut höger ben under bussen, drar ett djupt andetag och drar mig hemåt uppför sista backen.
Fler borde åka kommunalt!

Från tankar om att tolka ett meddelande