En ensam sliten farbror,

på perrongens svarta bänk.
Han håller monologen,
rakt ut mot spårens bädd.
En plastkasse i handen,
men ingen hör hans bön.

Alla tror nog säkert,
att nallen är hans vän.

Från tankar om att idag kan vi
tala rakt ut i luften i skydd av vår mobil.