Ett par glömda, väl använda solglasögon,
ensamma på en stenig strand.
En skylt sätts upp med glasögonen och texten
”upphittade solglasögon längtar efter att åter
få hänga på sin ägares öron”,
Återvänder dagen därpå och finner en strand
utan glasögon, med tillägg på skylttexten.
”tack för omtanken, men solen har gått i moln
och de gamla brillorna blir jag visst aldrig av med”.
Vad har vi lärt oss?
Vi lever i ett konsumtionssamhälle – igår var jag
i en gammal lada där det stod en mjölkpall från förr
som hade stålhättor längst ner på benen för längre
hållbarhet. –häftigt!
Det var egentligen dumt att jag hittade glasögonen,
men personen var ändå en solglasögonhumanist och
brydde sig om upphittaren. – Får duga!

Från tankar om att solen kommer alltid tillbaks