Molnen vilar mellan det mulna,
spelar misstrodda i balettens dal.
En dans så skör men finstämd
in i rummets minsta hörn.
Det hörs en ton från trycket av ett finger
det dunkar stress i varje kärl.
Molnen lättar, tonen tar piano,
vi andas åter fritt i dansens ritual.
Från tankar om att ta vara på kulturens
hjälp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar