Pojken berättade för sin mor att med sin kikare hade han sett gud ovanför molnen.
Modern tog då fram sin profana visdom och sa ”jag tror att gud även finns inuti molnen”
Men hur kan gud se oss igenom de luddiga molnen, sa pojken.
Modern svarade ”de bästa med gud är att han kan se oss utan att se, han behöver inte ens titta”
Om jag skulle vara gud så skulle jag inte behöva mina glasögon sa pojken och cyklade bort mot parken med de himmelshöga gungorna.

Från tankar om att det är bara den som tittar som ser just det