Den blanka sillen kokar rart på plattan,
arbetsdagen har varit ok men sur blev chefen.
Varför, är det svårt att förstå men toppen satt hårt runt midjan.
Kan även bero på att telefonerna fungerade igen och alla klagade.
Den här tiden på året blir det mörkt när man skall lägga sig,
så mobilen behövs inte för tidens skull och det hörs ju när det ringer.
Men ännu är det ljust, jag är vaken och en fågel nynnar i busken.
Till sillen får jag ta fram dillen och steka lite gammalkokt potatis.
Det kan bli gott och lättsväljt med ett glas minimjölk. Det svåra är
att hitta små, små glas till minimjölken och igår åt jag en glass.
Jag hade ett paraply, en portfölj och en glass i händerna (som jag
hade visat för handkirurgen) vilket höll på att sluta med att en
storvuxen mopedist nästan fällde mig på trottoaren nära sjukhuset,
så det hade varit ett bra ställe att bli fälld på (en billig taxiresa).
Nej, nu är maten och jag klar.

Från tankar om att vardagen gör sig påmind