Försommarkungen
Jag ser ut genom fönstret
rakt in i försommarens värld.
Där ungbjörkens gröna blad
vinkar emot mig i vinden.
Där en rot klänger sig naken
vid mossan över stenen.
Där den blåskimrande vingpennan
på nötskrikan speglar sig mot skyn.
Där en asp har förlorat livet och
endast en kort stam står upp.
Där blåbärsriset som alltid
trotsat vinterns frost längs stjälken.
Där nuet ser framåt med hjälp
av allt vi känner till från igår.

Dit jag själv vill gå
det kan ni nog förstå.
Att sätta sig i ljungen
som försommarkungen.

Från tankar om att nu är det vackrare än igår