Den där morgonen när dimman var uppe före mig.
Hur gick det sen?
Jag hittade bilen i förrådet på andra sidan dimman.
Vi åkte iväg tillsammans mot stan, fortare än någonsin.
Över bron använde vi bara hjulen på vänster sida.
Backspegeln blev blöt innan den smällde in i en lax.
På torget finns parkeringen där vi ställde Volvon.
När vi kom tillbaks satt lappen på framrutan igen.
På vägen tillbaks körde vi fortare än någonsin.
Det var så härligt att köra på gränsen till slutet men,
på något sätt kom den där bergväggen så snabbt emot oss,
nu var det bara fyra sekunder kvar av livet,
smällen hann vi, de döda aldrig uppfatta och nu kunde
ingen längre ångra sig.

Från tankar om att det alltid är en bonus att slippa betala felparkeringen