Funderar på att skriva en ny låt.
Alltid lika svårt att komma igång, får hämta en whisky.
Så ja, nu är refrängen klar:
Morgon och kväll
med Anders Tegnell
och Whiskyn slut, man längtar nästan ut.
Är det säkert att det behövs något runt en refräng?
Tänk om man fick ställa frågan till Evert Taube,
ni vet han som pappa alltid sjöng visor utav, när jag
försökte somna och samtidigt krypa in i kuddens välbehag.
Plötsligt så svårt att skriva vidare när TV:n låter oss dansa
och finalen accelererar upp i de högsta träden.
I andra delar av världen kämpar de svarta för att
bli behandlade som deras vita bröder och systrar.
Vi andra, vanliga vita tittar ner i golvet medan några
tårar rinner ner över kinden, snuddar läppvinkeln
och trillar ner i kaffekoppen, mitt i det svarta kaffet.

Från tankar om att: Blir det mindre gnäll med Tegnell