fredag 1 maj 2020


Det dånar från klipporna,
när de tar emot havets starka stötar,
som kommer i vågor,
långt hemifrån.
Tänk om jag istället skrivit,
det sjunger från klipporna,
då skulle det låtit behagligare
och vi hade närmat oss havet.
Ingen vanlig tycker om när det dånar,
men vi accepterar ändå naturen,
vår räddare och vårt liv.

Från tankar om att havet ger, men tar lite

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar