Dimman tätnade snabbt mellan öronen,
pulsen dunkade rytmiskt i skallen.
Solstrålarna försökte leta sig in
men fick förhinder i den blå irisen.
Det droppade lätt från taket i
näshålan som just slammat igen.
Temperaturen steg, nivå efter nivå
och passerade nonchalant naveltrakten.
Det fanns inte på tal att gå till jobbet,
inte ens att cykla eller ta en taxi.
Jag blev plötsligt ensam när dörren
stängdes efter fruns svarta kappa.
Mitt första mål blev att överleva den
närmaste timman med nyponsoppan.
Jag orkade inte dra upp persiennen, men
det var säkert ingen som ville titta in
på eländet som hade parkerat i soffan.
Utanför hördes ljudet av en stammande
förgasare från grannens katt som säkert
skulle in för att bajsa i vårat kryddland.
Jag famlade efter telefonnumret till katt-
mattes jobb i receptionen på Royal Putt,
men i ivern gled jag ner under soffbordet
och fick en skvätt nyponsoppa längs axlarna.
jag var nu lika röd i halsen som på axlarna,
men hade redan bestämt mig för att överleva
timme två med egen hemtjänst och svett
längs lårbenen ner mot knäna och tofflorna.
Jag somnade plötsligt bort, ja inte för alltid
utan för resten av dagen och humlorna
surrade så vackert när jag slog upp ögon-
locken från kakburken, jag kände mig
åter så mycket bättre och livet tog ny fart.

Från tankar om att livet kan vara sjukt