Jag går nog ut ikväll:
Det första han lade märke till i den hårda vinden var hur hallbyrån hade åkt över golvet och ställt sig framför spegeln. En snabb titt i spegelns otäckta överdel fick honom att känna sig ung på nytt.
Vinden hade slätat ut rynkorna, hade fyllt upp läpparna och benan var tydligt markerad med en viss dragning åt läsidan precis som var så modernt på den här sidan om kanalen. Jag kanske ska gå ut på krogen i kväll tänkte han med sin återfunna ungdom och sin nyköpta skjorta. Han kände redan nu att aftonen skulle fyllas av medvind och djupa ölglas, kanske skulle han träffa Soffan som brukade gå ut på tisdagar och sedan kunde vad som helst hända. Sist han hade träffat henne, dock något berusad, hade slutat med att han fuktdammat hela hennes lägenhet medan Soffan snarkade gulligt i fåtöljen.
Nu gällde det bara att få i sig lite i magen innan duschen och den nya skjortan skulle på. Han bottnade med ett löskokt ägg, före gårdagens rester innan han avslutade med ett ägg som var mediumlångkokt.
På med skorna, upp med dörren, sikta framåt, knyt upp det knutna, le åt grannen,
lyft på hakan, dra år livremmen, räta på knäna, spana nonchalant efter bussen och släng dig ut och låt de okända bli känt sa en gång hans kompis Kent.
Får vi någonsin reda på hur det gick?

Från tankar om att livets vind för dig vidare