Några droppar regn, men bara 1,5 mm ner i frisyren, ville ha mycket mer, gräsmattan inte klippt i år (jo, det är sant), nu kom vår gamla padda ut från utrymmet under huset, den kände väl doften av vatten på stenplattorna, vem blev gladast, paddan eller jag.
I Helsingborg hade visst 20-25 personer blivit osams, jag har aldrig blivit osams med så många och jag skulle aldrig våga ha ihjäl någon, du menar väl vilja, just nu har jag dåligt samvete för att jag har haft ihjäl ett gäng getingar som bor vid min diskplats, men frugan är så allergisk och brukar svullna upp ordentligt, kan man jämföra allergi och att mörda?
Regnet upphörde, huvudvärken tilltog på Sara Alldelin, hon hade tagit en alvedon redan innan hon vakande, den hade inte hjälpt, inte heller meditationen vid strandkanten där hon försöker andas så det låter som vågskvalp, samtidigt tänker hon på sin bästa julklapp, som är en promenad med en TV-kändis uppför ett berg. Saras bästa kompis bor inte kvar längre. Hon började jobba i hemtjänsten, men slutade då hon inte fick jobba hemma utan borta hos folk, varför heter det då hemtjänst? Är det så att om vi städar hemma i köket, så gör vi en hemtjänst, som Saras kompis tycker. Visst kan det vara kul att få komma ut ibland, ex. på en ölpub eller få lägga en liggbehövande åldring i sitt hem. Det finaste med det är när man efter 50 gånger vet exakt hur den liggbehövande vill ha det, vita långkalsonger, ligga på vänster sida, lägga kudden mellan knäna, stoppa täcket in nära ryggen så att det fastnar något under stussen, säga god natt, den liggbehövande skrockar lätt och talar om att det finns en hård karamell i garderoben just för mig. Det är då som båda blir så nöjda och vi längtar efter nästa kväll.

Från tankar om att med hjälp av kärlek behöver vi inte ha ihjäl varandra