Vi ser in i det gamla rummet. Där finns tre personer. Två herrar och en dam. Verkar vara i adlig miljö på 1800-talet. Männen är klädda i långrockar med dubbelknäppta västar, vita sjalar knutna runt halsen och längst ner stövlar vars skaft verkar nervikta, byxorna nedstoppade i stövlarna. Kvinnan har en långklänning i gult med vita lodräta ränder, ett vitt band runt midjan, Anständigt V-ringad i halsen och håret orangegult. Stämningen verkar laddad, har det hänt något, vill båda herrarna få kvinnan till altaret, de röda gardinerna skakar, damen ser orolig ut.
Vi stänger försiktigt dörren och i vårt rum står det två välkomstdrinkar och väntar på att få bli uppdruckna. En är hallonröd, den andra limegul. Vi vet båda att den ena är förgiftad och försöker välja den andra. Vi skålar och låter drinkarna rinna ner i urringningen istället för matstrupen. Några minuter senare börja det brinna i urringningen, vi slänger oss i poolen, det kokar mysigt i vattnet, en flytanka blir sotig, vi är nu riktigt törstiga, nya drinkar kommer in, vi luktar på dem, det skall inte vara mer gift enligt Rapport, vi slänger i oss drinken, vi forsar in i tunneln, ängen väntar på oss, där skiner solen, vi smörjer in våra kläder med solskydd, nattfjärilarna sover ännu, frukosten är redan slut vid diket, en häst stampar med hovarana mot kullerstenen, det ekar över hela ön, molnen kommer snabbt ner mot oss, en gräshoppa skriker oroligt, två nakna men starka svanar kommer och tar med oss ut ur drömmen.
Pyjamasen är blöt och behöver strykas, eventuellt även sys om.

Från tankar om att en del sover utan pyjamas och håller sig