Några rödmyror promenerade över min vandringskänga.
Jag satt i skogen på en stol med sittunderlag och med bilen i bakgrunden.
I väskan fanns ett kokt ägg, kaviarmacka och en smörgås med rökt korv.
Att dricka hade jag en skvätt lättmjölk i sin originalförpackning och en
75 cl termos med bryggkaffe (dock ej helfylld). Därefter en chokladgroda
och några dragéägg från påsk. Myrorna promenerade vidare och lunchen
var så god medan solen försökte tränga sig fram genom molnen.
Plötsligt hörde vi (myrorna och jag) några steg bakom oss. Där stod en
halvnaken skogspolis och sög på sin pipa. Han undrade om jag hade tillåtelse
att äta grodor i denna skog. ”Men de är ju bara av choklad” svarade jag.
Nu är det så, svarade polisen att vi inte kan ha olika regler för olika typer av
grodor. Tänk om vi skulle ha olika regler för snälla och dumma människor.
Snälla människor får köra i 90 km/tim och dumma i 75 exempelvis.
Skogspolisen klättrade sedan upp i en tall, sträckte sig efter repet och for
iväg mot nya uppdrag. Vi där nere suckade tungt av avundsjuka och mossan
blev blöt ända ner i rötterna. Soporna gömde vi ordentligt under en grangren,
precis som vi har lärt oss av våra medborgare.

Från tankar om att skogspolisen ser inte allt, men det är bra att de finns