Vägen på ön är liten, det är en karg natur, på avstånd hörs ljudet av vågor som slår in mot hällarna, bilen hinner knappt stanna innan paret springer ner mot vattnet och slänger sig ner i vågorna. När de kommer upp och stänker ut vattnet ur håret står en man med portfölj framför dem. Han hälsar artigt och slipsen är på rätt plats. Medan paret tog sitt bad hade det byggts en villa alldeles vid havet. Mannen som presenterade sig som Alfredo undrade om de ville köpa villan till en hygglig kostnad. De tvekade, tog en promenad till öns glasskiosk, köpte en kvällstidning med våffla och tomatglass. När de kom tillbaks var bilen borta och villan verkade bebodd av en familj från Europa. En pool hade nu anlagts och frun i familjen undrade om de ville ta ett bad för bara 75 kronor/person. Eftersom de hade blöta badkläder sedan badet i havet så ville de hellre ha lite lunch. Europafamiljen lagade en härlig lunch till en kostnad av 85 kronor/person och då ingick servetter och bestick. När de lämnade familjen gick de mot tåget för att ta bussen tillbaks. Bussen stannade och konstigt nog satt Alfredo som ville sälja villan vid bussratten. De betalade och åkte tillbaks till hotellet.  

Från tankar om att en dag vid havet är sällan fel