I år är det de näpna maskrosornas försommar.
De har väl aldrig varit så nätta med spröda
leenden från sina nyfikna korgblommor.
Från pålroten reser sig stjälken modigare med
självklarare hållning än tidigare och med stöd från bladen i rosett.

Ändå ligger jag där på gräsmattan med ömma knän
och försöker förinta dessa gyllenskimrande skönheter.

Från tankar om att det inte räcker med att vara vacker