Att inte se ut genom fönstret som alla andra med sitt långa gröna hår,
blev hon så oerhört hungrig och rusade ner till våffeljärnet och sylten.
Grädden fanns i affären och hon tog på sig sina fodrade handskar och
sin nya renoverade kappa. Bussen stannade som vanligt vid hållplatsen,
trots att snömaskinerna hade lagt upp vallar runt de resande. Hon
hoppade över vallarna och in till chauffören på jakt efter grädden.
I bussen ringde hon till handlaren för att reservera en gräddglass och
en liter röd grädde.
När hon sedan kom hem och våffelsmeten var välsmakande fyllde hon
upp sina tallrikar med sylt, grädde, förväntningar och gräddad smet.
Det blev ett gott slut för en hungrig.

Från tankar om att varje kall fot behöver sin våffla (nej toffla)