Det isbelagda trädet utanför fönstret tinade och tårarna smälte marken runt trädets fötter.
Under den tinande jorden bodde en klen, liten, arbetslös jordekorre, som hette Jordek.
Jordek hade varit inskriven på arbetsförmedlingen och fått några beredskapsjobb som ingen annan jordekorre ville ha. Varje gång hade han gråtande tagit spårvagnen ner till slussen för att köpa sig lite brännvin av kaninen. Sedan när han kom hem något berusad ringt till arbetsförmedlingen och avslutat samarbetet.
Det är alltid lika intressant att skildra jordekorrars vardag, men nu tog det slut.

Från tankar om att en jordekorre aldrig jobbar svart