Pastejen Larsson hade alltid varit en god vän. Han var materialförvaltare i vår samfällighet sedan 1927. Inför varje vårstädning gick han igenom alla krattor i föreningen och slipade till dem.
Pastejen hade fått sitt smeknamn efter sin mor som jobbade på leverpastejfabriken, avdelning 2B i Bonn. Där brukade hon röra till det, så det blev gott till slut.
Pastejen var sambo med Havarti Lind, en förtjusande tjej som gick ut Realskolan 1944, och var  ansvarig för det mesta i byn. Bl.a. hade hon telefonnummer till brandkåren, släppte in klockaren och delade kiosk med Maggan.  
När det var som mörkast läste Maggan deckare och dottern fyllde jämnt i veckan.

Från tankar om att det finns alltid något gott i de flesta