Han vandrade nerför sorgens sluttande tak.
Man måste ner i källarvåningen innan man tar trappan upp, tänkte han.
På uppvägen började grönskan slå skott som senare ger frukt.
Ett trappsteg kvar till vinden, här uppe skiner solen in genom ett takfönster,
han öppnar fönstret och klättrar ut från vinden ut i vinden från sydväst,
då känner han ett lyft, svävar uppåt, förbi en tallkrona och allt högre.
Där nere ser han hur en kvinna utan bostad ställer sig i bostadskön.
Har hon fel kön för att få en bostad, men det heter ju bostads-kön. Helst
vill hon ha en tvåa med kök och man. Den får inta vara för liten eftersom
hon vill ha en stor man, som kan bära hem hennes matkassar med grönsaker
och lökprodukter. Vidare far han genom ett regnmoln och längtar efter sitt
paraply. Nu ser han plötsligt sig själv samtala med prästens fru, de ser ner
i en psalmbok och är mycket lättklädda. Så sänker sig hans färd mot marken,
nu återstår bara landningen och han har blivit riktigt hungrig.

Från tankar om att inte ge upp eller visa sig överlägsen