Inte långt från den västra byrån
hördes ett vänligt rop om förståelse
Vad kunde ljudet mena med sin önskan
Kanske inget annat än mycket vaniljsås
till den ljumma äppelköttfärspajen
Vi tror inte för mycket om oss själva,
alltså vi vanliga som stampar på
Det vore så mycket bättre om överläppen höjdes,
i en hyllning till underläppen och resten
Varför skall alla ha alla prylar,
kanske till sin prylbod där kaffet bryggs
Varför brygga kaffe utan mazariner
sa min söta morbror vid brunnen
Vi kände alla till det där och
magen oroade sig i jämn rytm.
Efter kaffet kommer alltid något,
som kommer före något annat.
Själv trodde han att han inte skulle bli så kort
i stubinen, fast ingen brydde sig
Så la sig stormen och sov i fyra dygn
Alla kom i otakt och ingen visste när det var lunch
utom vårt lilla husdjur, Bernie Klamp
Bernie och jag läste matte ihop
Vi la ihop våra huvuden, men inga tal.
Efter några veckor kom snön ikapp oss,
vi förstod att björken måste fälla löv
Ändå så var svaret inte givet trots att
varje snökristall ville bädda in oss
Kälken hade gått sönder förra vintern
innan isen tog resterna
Nu var det bara vi kvar, utspridda på åkern,
väntandes på något nytt
Vi la oss på rygg i den kalla snön,
skrattade under eländet som hindrade oss
Nu är vi fria i tanken!

Från tankar om att allt eller inget får plats