Ute lyser mörkret över den svarta dalen
Korpens språk far över våra kepsar
Regnet finns där borta, men inte här ännu
Vid porten står en ensam rävhona i sin boa
Hon ler i smyg, när hon ser hur bonden söker fru
Så försvinner traktorn ut i mörkret och häcken vinkar farväl
Avgasernas skira moln ligger över åkern,
en gräshoppa friar till en gräshippie och skyndar vidare
Människan i diket gråter över sin bröder och systrar som ser,
men aldrig agerar, när grannen nedbruten försvinner mot återvinningsstationen.
Den handlingsförlamades kultur härskar

Från tankar om att det gäller att bryta mörkret innan dagen hinner fram