Hildegar Offerdal cyklade mer mot affären i city. Hon skulle köpa efterrätt till helgens bjudningar.
Det mesta pekade på att de skulle bli välsyltade saffransbullar med vit grädde. Till det serverades
ofta en liten Ölandssherry. Sherryn hade hon hemma, men nu gällde det att få tag på de välsyltade saffransbullarna och helst inte frysta. Hos Sigvards livs fann hon det hon behövde och Sigvards fru
tog betalt i sin prickiga kjol från Berlin. Det bör kanske tilläggas att fru Sigvards var född i sitt blivande
hem i en ort utanför Berlin. Sigvards frus far hade ett ångfartyg, som han körde last på längs floden,
men fartyget såldes efter att Sigvards far inte hittade hem med båten. Det hade snurrat till och han
färdades uppför floden istället för åt rätt håll.
På hemvägen fick inte Hildegar punktering, men solen lyste skönt och dagen därpå skulle hon hälsa på hos doktorn för en hälsokontroll. När hon nästan var hemma sprang det en häst över vägen, som
hon inte kände till, den var vacker med sina fyra ben och brunt hästhuvud. Hon sa till sig själv att
hon inte fick glömma bort att berätta det för Elsa, hennes fru. De hade träffats i en busskö för fyra
år sedan och nu var de ett vackert par.

Från tankar om att en domare äter alltid efterrätt, efter en dag i rätten