Den morgonen vaknade Stuve med en baksmälla, som slängde honom in i garderoben bland alla skor och strumpor. Gårdagskvällen hade blivit lyckad ända tills minnet försvann. Andra som var närvarande kanske tyckte att kvällen blev ännu bättre efter att Stuve  gick in i väggens dimma. Stuve hade varken haft jobb eller fru på flera år och nu hade han köpt en glasskiosk vid tullen och haft en trevlig diskussion med en smaragdgrön kvinna som ville ha en våffla med en pistagekula och en kula med inbakad haricots verts. Detta skulle firas och så blev det. Skulle han kunna göra om kiosken till korvkiosk till hösten och kanske gifta sig till våren. Framtiden tycktes oändligt fin och Stuve skulle köpa sig en kostym. Problemet var att han inte visste hur han skulle få kontakt med den smaragdgröna kvinnan. Det enda han hade som hjälp var sedeln som hon betalade med. Han sträckte upp den mot solen, men fick ändå ingen hjälp. Det Stuve nu kunde hoppas på var att kvinnan skulle bli sugen på glass en annan dag och därför återkomma till hans kalla glass och varma hjärta.
Så, en dag när Stuve hade läst morgontidningen och gått till jobbet kom den första kunden gåendes i en smaragdgrön lyster. Det var hon. Stuve blev het och glassen smälte oroväckande fort. Hon förde in sitt huvud genom kundluckan, log snyggt och valde sina favoritkulor.

Stuve tog betalt och tog sig samman och undrade om han hade chans att få äta lunch med henne. Hon svarade ja, han blev lycklig, hon föreslog en tid, han undrade om det inte blev för tidigt efter glassen, hon sa nejdå, de åt tillsammans och imorgon skall de träffas igen. – Hurra!

Från tankar om att även en baksmälla kan vara en del i framgång