En gäspning far fram längs spåren då den blir lätt överkörda i en kurva utanför Tumba av ett pendeltåg med hemlängtan. Kanske åkte det för fort, kanske var dess mor svårt sjuk i årets influensa då planet lyfte upp genom vinden från söder, dock ingen blöder och smärtan från mellangärdet slår ut som en blå viol.
Ingen vet varför hennes far hade sagt just de orden ”kommer du hem utan grädde på moset så river jag våra gemensamma murar”.  Är det ett avståndtagande om hon inte skulle lyckas. Är det en försoningsgest om allt inte blir som det är tänkt.
Bakom ett vackert leende finns det alltid en mor. Men vad finns då framför?
Tänk att gifta sig med någon som man inte har träffat. Finns tydligen ett TV-program med det innehållet. Hur många varianter på program finns det?  ”Den du först delar hiss med idag skall du gifta dig med”. ”Den som står framför dig i konsums kassakö och som köpt grönkål ska du gifta dig med” etc.
Hennes citrongula klänning nuddade askparketten när åskådaren bet genom glasstruten så att glassen stänkte ut över fötterna. Ridån gick ner och glassen torkade sakta upp.

Från tankar om att grädde på moset gör ingen god glass om det inte finns en tanke bakom