I livet möter vi så olika personer, som ändå är tillverkade på samma sätt och innehåller ungefär detsamma. Igår mötte jag en sådan. Den var snäll, visste inte om det, hade prickiga strumpor, bjöd på mazariner i hissen, åkte buss baklänges, hade bruna glasögon, kavajen var för stor, hjälpte en dam till fel tåg, svalde en SL-biljett, frågade chauffören om han kunde köra en annan väg, pekade finger åt en telefonförsäljare, vinkade in en invandrare, sprang i motionsspåret utan ambition, släppte sig i uppförsbackarna, visade dåligt omdöme i ytterfilen, älskade sin mor och chokladglass, köpte plats i kön, snorade i medpassagerarens innerficka, lät en gammal sitta mellan varannan hållplats, snubblade på orden, vinglade ut ur hissen, låste in sig till natten, funderade på nästa dag innan den nuvarande hade tagit slut, somnade medan han var vaken, drack ett glas julmust i sömnen och sträckte på sig när nästa dag startade.
Annars var han ganska normal och hade inte gjort något könsbyte under de senaste fem åren.
Vi får inte glömma bort att han borstar tänder både på morgonen och på kvällen samt att han körde moped under tonårstiden.

Från tankar om att vi finner så mycket fint hos varandra