måndag 20 mars 2017

En gäst på väg, men fastnade i degen.
Degen jäste och gästen likaså.
Bullarna blev goda, gästen ganska torr,
en fikarast med bullar och gästen prata porr.
Sen tog kvällen över för kylskåpet var fullt
av bullar med kanel och gästen satt och frös.
I farstun stod en gran av bark och marsipan
den hade stått där sedan julen -97.
På bion fann vi gästen som sakta tina upp
han bar en rutig skjorta och liknade en tupp.
Under västen hade prästen ett hjärta utav sten
han bankade med näven, ett stenskott for iväg.
Det for ut genom kyrkan och träffade en bil
ur församlingens samling bilar att hyra ut.
Vem vill hyra en hålslagen bil i rätt färg
som lätt matchar solnedgången över psalmböckerna.
Bakom kyrkogården såg vi hur bussen ankrade
upp i viken följd av måsarna med hungriga näbbar.
I väntan på att bussen skulle vidare så löste alla
tio biljetter till både buss och bio.
I varje stad borde det finnas en polis som är
nöjd med sitt jobb. I många städer finns det ingen
polis. I dessa finns det inga invånare som är
nöjda med polisinsatserna som inte finns.
I varje stad finns det poliser som arbetar i det mest
otacksamma yrke i Sverige. Utom i de städer som
inte har någon polis. Där trivs de kriminella som
skrattar gott när de går hem från sina kriminella
jobb.
När det blev natt gick gästen ut, han längtade
efter poliser i den mörka otäcka natten.

Från tankar om att ibland blir det allvar till slut

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar