Det ligger en hund begraven,
tänkte Lotten Rahm,
när hon stod på kyrkogården
och det stod en skylt med
”Förbjudet ha hundar på kyrkogården”.
Det var ju inte länge sedan
hon hade begravt sin hund här,
Mr. Winston en engelsk bulldogg
med underbett.
Hennes bästa livskamrat under alla år,
som hon med hjälp av kyrkogårds-
vaktmästaren hade grävt ner på
kyrkogården precis innanför den
lilla muren samtidigt som regnet
föll på det lilla korset.
En präst gick då över kyrkogården
i sin svarta arbetsdräkt, Lotten
tänkte fråga hur det egentligen
”låg till”, men ångrade sig, ville inte
riva upp sår och vandrade åter
mot busshållplatsen.

Från tankar om att visst kan en huns vara begraven