Kanoten glider stillsamt nerför ån
Just när paddeln skulle klyva vattenytan
får jag se några sorgsna blommor flyta fram.
De håller samma tempo som vår kanot och jag
kan inte köra ner paddeln genom deras blomblad.
Låter istället kanoten följa med åns egen fart.
Lägger ner ryggen på durken, knävecken över
toften som vi annars sitter på och somnar in.
Över kanoten svävar en nyfiken mås, ett moln
täcker solen, en konsumaffär fylls av erbjudande.
Det svalnar mot ryggen, hungern revolterar,
en abborre ställer upp och jag vaknar med klåda
i knävecken. Dessa känsliga veck som följer
mänskligheten ut mot sjöbodarna och sälarnas
hem. En tennisboll slår ner i ån och domaren
dömer bort poängen pga. djupet i ån. Kan alla
tennisdomare simma, eller simmar fotbollsdomarna
bättre i målområdet. En fiskare som kör taxi
har fastnat i sitt eget nät, men var ändå nöjd
med fångsten. Längre ut där det finns fyrar och
valar har en valstuga placerats helt demokratiskt
på botten av djupet. Nu gäller det bara att finna
de djupsinniga valarna.

Från tankar om att i varje vattendrag finns det en riktning