Allt blev just blött, buskarna, gräset, träden, grönsakslandet, huset, bilen, utemöblerna, rabarberpajen, tvätten på sträcket och imorgon får vi börja om igen.
Men det kanske är livet, att hela tiden börja om. Frukostdisken behöver även diskas imorgon, ska jag slippa bädda sängen imorgon så får jag sova i fåtöljen i natt, till jobbet, till brevlådan, skälla på grannen, tvätta tänderna blanka, kissade mycket idag (i alla fall ofta) men vad hjälper det imorgon osv.
Funderar just på vad man bara gjort en gång i sitt långa liv. Fötts kanske, jo visst går det att hitta en del, men det mesta är ändå rutin som ändå ger en trygghet.
I går skrek min granne från sin gräsmatta. Han hade tänkt veva in trädgårdsslangen, men på något sätt så fastnade vänster fot i slangvindan (tror jag det heter). Grannen föll omkull och med hela sin tyngd satte han fart på slangvindan som rullade in resten av benet (inte bara foten). Jag, som hade sovit lite dåligt natten tidigare ville helst ligga kvar i solstolen (trots moln), men grannen skrek allt högre, så jag fick lov att ställa in alarmet på en timme innan jag somnade om. Alarmet startade dock mycket tidigare av brandkårens sirener som hade blivit larmade pga slangfel. Benet gick arr räddas, men en del av slangen fick kapas.
Resten av dagen blev lugnare och alla kunde läsa nattbönen efter rapport.

Från tankar om att vi behöver regn och bör inte vattna med slang