Sommaren på väg!
Sommaren är allt närmare med glass i strumporna, munsår, badbyxor som blivit för små, vita ränder runt ögonen, blottade bilringar, blekfett hår, killar och tjejer som visar upp sig, sandiga mackor på stranden (=sandwich), cyklar med punka, gräsklippare som inte startar, ledighet som tar slut för snabbt, packning som inte får plats i bilen, tältet som läcker även i år, svårt att sova i värmen, brännskadad solhud, svettig T-shirt, grannens välskötta tomt, regnet och så allt annat.
Men varför längtar vi då till allt detta? Är det för att det finns så mycket som man kan klaga på. På vintern är det mörkt och grått och det enda man kan klaga på är att boken man lånade inte är bra.
Det är nämligen roligt att klaga, att inte vara nöjd, att spruta in botox i läpparna trots att det inte finns någon snyggare inom 700 meter och göra sig intressant med alla negativa åsikter.
En granne till mig sa att han inte badade om det inte var 26, 27 grader i vattnet. När han kom till sjön var det 26,5 grad och sedan var han sur i en vecka. En sån skulle vi tvinga ner i spat. Eller?

Från tankar om att sommaren är härligt kort