Igår såg jag en myra som rusade över stortånageln. Den verkade trevlig, men den sprang mot hälens riktning och jag gick framåt (ganska vanligt) så den kom egentligen åt fel håll. Nu för tiden är ju skor och i det här fallet sandaler väldigt lätta, men ändå vill man inte bära på extra last när man promenerar. Dessutom tyckte jag synd om myran som kom allt längre bort från sitt mål, om det nu stämmer, den kanske lurade mig, så jag lyfte av den och satte den i stigens utkant. Sedan den här episoden inträffade har jag haft svårt att koncentrera mig på läsning, grillning, Tv-tittande och annat viktigt. Var är myran nu, är den gift, har den myrbarn, är den nyanländ till skogen, fick den mat igår kväll, klämde jag för hårt om ryggen när jag lyfte den och vad hade den för myrmål egentligen. Hoppas jag sover bättre inatt.
Myror verkar leva väldigt organiserade liv, med olika arbetsuppgifter, låg arbetslöshet och väldisciplinerade. Det är sällan du ser en myra som bara strosar omkring. Jag har läst att myror är det landdjur på jorden som de finns flest av, så det är liten chans att jag kommer att känna igen ”min myra” i framtiden.

Från tankar om att egentligen har vi nog mycket att lära av alla dessa myror