Har ni sett TV-serien ”Morden i Midsomer”? Inte jag heller. Är väldigt glad att jag inte bor i orten. Tänk att morden har hållit på frekvent under tjugo år. Usch! Det som får mig att tänka på TV-serien just nu är att vi firar Midsommar om några dagar och man kanske ändå skulle ta en titt i TV-bilagan i helgen.
Annars har det varigt en varm dag. På pendeltåget såg det ut som många var på väg till stranden med små linnen, bara muskler, nästan obefintliga kjolar och mig gör det inget.(Förutom när svetten bländade mitt nyopererade öga.) 
I pendeltågsvagnen slog jag mig ner vid en ganska liten man i 40-årsåldern. Han hade satt sig på en handikappsplats och jag hamnade alltså på handikappsplatsen bredvid. Hans högra ben var placerat i en nästan gymnastisk ställning och knät var placerat rakt in framför min plats.  Det märkliga var att han inte flyttade in benet när jag kom. Men med tanke på mina fullängdsben och hans kortare, falukorvsliknande benbitar så hamnade mina som en bro över hans ben. Han brydde sig dock inte och var det så att han kanske tyckte det var lite mysigt under bron. Jag tänkte föreslå en höftledsoperation för att räta till defekten, men höll lyckligtvis tyst. Nåväl, äventyret pågick bara under tre stationers tidsrymd och båda överlevde hans nonchalans.

Från tankar om att det är värre med mord än obefintlig platsmoral