Dansgruppen i de skotskrutiga kjolarna far fram över golvet, stödjer sig sedan på en stege som de fäster sina svarta slipsar i. Ingen vet varför, men alla förstår deras längtan om förbättring. Draken som flyger ovanför dem glänser i sin hud av guld. Trollkarlarna verkar ondskefulla och publiken springer skrikande mot utgångarna ner mot floden. I Tv:n ser vi de två makthavarna krampaktigt hålla sig i sina talarstolar och ängsligt uttrycka sin egentliga ståndpunkt om varför vi skall gömma oss när de kriminella springer efter oss. Under allt hörs musiken, den tycks vara helt utan skelett, när den kränger fram längs tak och golv. Alla vill resa bort till varmare länder där äggen steks i sanddynerna, badmadrassen guppar i det kokande vattnet och huden mörknar tills den ramlar av. Någon vill hellre se en trubadur sitta under sin korkek, nynna på en visa, medan fingrarna samsas med flugorna på gitarrsträngarna.
Några längtar efter ett glas vatten att skölja munnen med, innan det sväljs ner droppe efter droppe.

Från tankar om att hålla sig till sanningen eller att hålla i den