Det nya året rullar på över den snöfattiga gräsmattan. En vanlig matta (ej gräs) hänger på vädring på en ställning.
Grannen har ett barnbarn på besök. Pojken står utanför ytterdörren, trycker på dörrklockan, farfar öppnar dörren, pojken springer skrattande runt hörnet. Leken upprepas tills farfar tycks vara i ett tillstånd av utmattning och ser svimfärdig ut. Visst känns leken igen. Varför har vi alla som barn älskat denna typ av lek. - Att överraska och försvinna.
Finns det med oss i vuxen ålder? Visst kan de vara kul att överraska någon (ex, ge en blomma), men det blir ju inte ännu roligare om du sedan gömmer dig i garderoben. Får fundera vidare.
Och Trump står där över sitt skithål och tycker det mesta är skitkul bara det gagnar honom själv.
Då är det roligare att läsa om Frankrikes egen gullgosse, Macron som inte bara är gift med en betydligt mognare kvinna utan dessutom vill få den franska Baguetten att bli ett kulturarvsföremål. Det kan man kalla bra gjort.
I morse när jag satte på radion för att lyssna på vädret och nyheterna blev jag glatt överraskad. Det var bara fyra personer som hade blivit skjutna och någon knivskuren under natten i vårt land.
Naturligtvis får jag inte ”skoja” om sådant och i botten finns det naturligtvis en uppgivenhet och oro.
Imorgon sätter jag nog inte på min radio.

Från tankar om att barn kan bli ex. farfar en dag