söndag 14 januari 2018

Slottet väntar på sin senap samtidigt som solen sakta önskar sig ner i sin bädd.
Nere i dalsänkan där bäcken skall bli en flod sitter en ensam änka och målar sina läppar. Hon fyller jämnt nästa år och vet inte vilken klänning som hon vill bära när de som vill fira henne ramlar ur sina taxibilar. Kanske den ljusgula i garderoben eller den som inte är köpt eller den som inte finns.
Att fylla år är att lida, att känna hur åren lagras under huden samtidigt som gästerna lägger fram sina presenter på chiffonjén vid altandörren.
Ända är sällan dagen efter firandet så mycket värre än gårdagen om den inte blev för blöt. Det är sällan att jeansen blir för trånga just den här dagen då födelsedagen äger rum eller dagen därefter då den sista chokladasken är tom.
”Kan man älska någon på avstånd” sjunger och spelar Vikingarna bakom rullgardinen när den ensamma änkan vandrar hem uppför bergssluttningen.
När hon kliver in i köket kokar äggen sina sista minutrar och dukningen ropar på hjälp. Utanför fönstret i badrummet syns hästen gnola oroligt inför sitt besök hos hästtandläkaren. Hästen som heter Jan har haft ont i en hästtand i fyra veckor och hoppas på en vällagad tand inför årets deklaration. Till frukosten ingår en dagstidning till äggen och TV-programmet ligger alltid över frallorna.

Från tankar om att efter varje frukost vi överlever kommer de en ny inom kort 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar