Min vän San Sebastian Ulte släpade fötterna mot parketten när han närmade sig biljettluckan.
- Vart vill ni åka, sa biljettluckekvinnan
- Ja har bara 25 dollar till resan
- Men, åt vilket håll
- Gärna dit jag inte varit förut
- Men, hur skall jag veta vart ni inte varit förut
- Jag har inte rest så mycket, sa San Sebastian
- Åt öster går ett tåg om en halvtimme, sa kvinnan i luckan
- Bra, det är därifrån som solen går upp
- 25 dollar räcker till Salvador Conte, om ni står upp
- Finns det någon affär där
- Ja det finns affärer där, vad vill ni köpa
- En smörgås med ost och en mandarin, vatten har jag med mig
- Vill ni ha en biljett dit, till Salvador Conte
- Jag skall tänka på det
- Ni har 20 minuter på er innan tåget går
- Tycker ni att det är ett bra val, sa San Sebastian
- Ja, det är ett bra tåg som åker åt det hållet, sa kvinnan i luckan
- Sa ni hur lång tid det tar att resa dit
- Nej, är det någon speciell tid ni vill vara framme
- Jag vill inte vara för hungrig när jag går av tåget
- Åt ni ordentlig frukost i morse
- Ja, ägg med bröd
- Det står många i kön bakom er, ni måste skynda på
- Jag tror att jag har bestämt mig
- Skall ni ha er biljett
- Nej, men nu vet jag till en annan gång
- Ja ja, gå åt sidan nu
- Tack för pratstunden

Från tankar om att idag reser människan utan någon speciell orsak till sitt mål (orsaken kan vara att inte göra något alls)