Den gråa förtvivlan vänder sig mot honom
Varje smärtsamt steg fastnar i jordskorpan
Vinden är nu storm, träden faller i par
Havet frustar och tar med sig stranden
I den stora sängen ligger han för sig själv
Solen letar sig in rakt genom bomullsgardinen
Han vaknar, ruskar av sig natten och
tar på sig sina nya beigea vårbyxor

Från tankar om att sova oroligt i en orolig tid