I alla poeters hjärta brinner det en önskan om att många skall ta del av ens verk.
Andra vill bli av med sin tandvärk och den elake poeten vill att andra skall ta del av värken.
En ny poet skrev:
En gubbe
vill ha nubbe.
En sitter på sin stubbe.
Egentligen skall väl poeten hålla sig till ett enkelt språk och inte krångla till det, men dikten ovan är säkert för enkel för det flesta. Det blir ungefär som att äta potatis med gaffel och kniv. Inget nytt direkt eller extra lockande.
Igår åt jag en semla från ICA-Maxi, mums vad den var god. Jag valde med vånda om mandelmassan skulle vara i klump eller blandad med grädde. Vet ni någon som har både och? Hade jag varit konditor så hade jag bakat ”lyxsemlan dubbel” och blivit rik. Men att gå upp klockan 03.00 på morgonen bara för att bli rik, är det värt det, inte få se sportnytt på kvällen och hela tiden vakna av TV:ns nya serie ”Bagare som inte har rent mjöl i påsen söker fru”.

Från tankar om att en blandning av poet och mandelmassa blir verksamt