En rutig skjorta, blå-grå-vit, under en vitblå kavaj, är kavajen egentligen vit och har färgats i tvätten eller håller den blå färgen på att försvinna, kanske urtvättad. Spelar egentligen ingen roll, men den är i alla fall tillräckligt ful för att läggas längst in i garderoben. Däremot är skjortan snygg, men den snyggheten kan inte väga upp kavajens dominerande fulhet.
Mannens ansikte är inte alls fult och de raka glasögonen stämmer in i formen på ansiktskonturen.
Vid ett annat bord sitter en kvinna med en rödorange kvinnokavaj tillsammans med ett axellångt nyfärgat svart hår. Snyggt matchar håret och kavajen varandra, men även denna kavaj ser kanske inte helt elegant ut, men vi får kanske inte ha för stora krav bara för att de sitter i Tv:n. Risken är dock att tittaren sitter och suckar över mannens kavaj istället för att lyssna på vad han säger. Det skulle möjligtvis funka, om det mannen säger är värdelöst. Då kan det vara bättre att koncentrera sig på den hemska kavajen.

Från tankar om att kläderna inte är allt, men de är betydelsefulla i det första mötet