Tåget till Karlstad far genom det vittäckta landskapet.
Displayen i korridoren visar 176 km/tim.
Ladan intill spåret blir till ett rött fält framför granskogen.
I termosen finns lite blåbärslikör från Kroatien att överraska våra vänner med.
I Karlstad väntar Sandgrund, den gamla dansresturangen intill Klarälven,
som har blivit Lars Lerins museum.
Tänk att ha en sådan fantastisk förmåga att kunna avbilda det som ligger framför en.
Plötsligt kan t.o.m. ett trist motiv bli med denna utsökta talang som en dörr till ett sagoslott,
men ändå helt likt det trista motivet.
Utanför hotellet passerar många tåg innan vårt hemtåg hämtar upp oss i receptionen.
Så har två dagar passerat i våra liv och nu vet vi så mycket mer om Karlstad och Lars Lerin.
Två dagar med minnen som om det vore en vecka.
Res själv! – Har du tur kan även din konduktör vara söt eller elegant.

Från tankar om att det är så trevligt att vara hemma, när man varit borta