Per Sving var inte gammal, men hade inte heller tandvärk när han kröp in i baksätet på chefens bil. Bilen var alldeles ny och chefen hade han aldrig sett, förutom på kort från firmafesten. Den festen hade varit utspridd på sju olika platser inom landet och Per tyckte det var en trevlig fest, som han själv inte hade möjlighet att närvara på pga. sin kroniska tandvärk.
Inne i baksätet fanns ett litet paket med en rutig hund inuti. Tror det var en taxras som hade en hundkavaj i chokladrutigt mönster. Per matade hunden med egna kråkor, egentligen ganska läskigt, men Per var lite eljest (som man sa förr) och ingen får ställa för höga eller för låga krav på honom. Per hade en tjänst som chefsadministratör med inriktning på företagsomorganisation efter sin far. Han älskade sitt jobb och en av hans sekreterare, som hette Ylva K. Ylva var gift med chefens bror, var lång och nyanställd. Hon hade haft svårt med behörigheten till datasystemet, men hade korridorens snyggate ben. Nu när lunchen var slut kröp Per Sving ut ur baksätet utan att hunden märkte det, men hon var nu mätt och det var även Per som hade en smörgås med sig från sitt hem i öster. Resten av dagen är det inte mycket att berätta om. Nämnas kan dock att den tog slut, till slut.

Från tankar om att utan sådana som Per kan ett företag stå och stampa